Systemet fyrkantigt där det görs allting för att det ska vara så bra på individnivå att man ofta glömmer bort vad som egentligen är det som man bör fokusera på. I jakten på det perfekta trots information om läget. Det är en väldigt bra tanke med allting men när alla instanser gör allting för att få bocka av i sina papper att de har gjort det som de ska så glöms tyvärr den enskilda individen samt de på privat nivå bort. Det spelar ofta ingen roll om vad man säger det ger ofta bara mer saker som andra kan stressa över och som de vill rätta till. Trots tidigare information om sanningen och nivå. Jag är så glad att oavsett vad så förstår jag den biten. Man förstår det mer när man inte följer eller passar in i den mallen riktigt. Ibland är det bra att även fast det inte är helt 100 % att se det som faktiskt är. Det är som att när man själv accepterar och är glad för det som är i kampen för att allting ska bli bättre och det faktiskt finns något att arbeta med. Då är omvärlden så giriga i att vilja ha de här 100 % att de pushar sönder de som kämpar på sina nivåer så att det blir 0% .
När alla sen är färdiga med sitt och försöker med att säga att det fanns ju en problematik från början istället för att förstå att den enskilda individen kanske var medveten om det och faktiskt arbetade med det för att det skulle bli bättre. Men det som många struntar i trots att man vet om diverse livs förhållanden och hur det faktiskt är ändå aldrig kommer att erkänna att man skulle vara glad för det som var. Så är det i hela livet för många som mig som har just det här. Det är ju alltid en chans tagning just det här. Ska man berätta direkt hela sin livshistoria så det kan börjas att bockas av och röras till direkt eller ska man vänta tills det blir frågetecken så allting bara skjuts upp till att omvärldens ska börja att röra till i det som faktiskt fungerar. Nej i en process i arbetet med att saker och ting ska bli bättre så är det inte som att man inte arbetar med det precis. Men det glöms bort och allting ska gå så fort att det inte tänkts alls på att det totalt kan bli 0 %. Det här pressandet till att det ska vara på ett visst sätt och att man anses som nonchalant i att man faktiskt inte stressar som en del har inget med att man är nonchalant.
Det kanske är så att eftersom jag har levt hela mitt liv som jag har gjort och fått den erfarenheten som jag har så behöver jag inte stressa. Det betyder inte att man inte arbetar i sina processer för att man inte beter sig som att det är ett tredje världskrig. Vi kan inte springa runt och hetsa i det här systemet om det är så att en del människor är och fungerar på ett annat sätt. Det här att försöka att hjälpa så mycket så att det bara stjälper och rör till allting så att det inte blir någonting alls istället.
Hur tycker man egentligen att det fungerar?
Det är ju inte så att jag inte nämner hur läget är för att jag vill få förståelse för att det ska bibehållas det som är och som det faktiskt arbetas med trots all information som man vet om. Alla har sina riktlinjer och saker som bara måste göras i de här systemen och det påverkar även privata människor i den grad att även de tappar fotfäste och fortsätter att köra på som systemet fast på privat nivå. Jag vet att det är som det är men jag har lärt mig att avvakta och låta omvärlden få göra sitt. Det blir bekostnad på tid annat men det är inget som jag inte kan rätta till sen. Jag har livserfarenhet och det ger mig väldigt bra förståelse i andras tänk och beteende. Det här är absolut ingen känga så till någon utan mer ett tankesätt från mig. Det här är bara en påminnelse till allihop i samhället att försöka att se det som fungerar och inte ha så otroligt bråttom i att alla ska in i samma mall och att allting ska gå så fort. Vi fungerar olika. När vi pressar det som fungerar i jakten av perfektion och när vi inte ser det som fungerar så är risken att vi kommer att förlora allting. Drivkrafter , motivation, välmående, etc . Sen kan vi väl inte på fullaste allvar stå och klia oss i skallen och bara undra varför allting står still.
Vet ni vad att oavsett systemet och att det ska bockas av och allt det där så är jag inte alls orolig för varken mig själv eller någonting annat i det här. En del lever så skyddat och fast i samhällets system att ni agerar Oh shit Oh shit på saker som är på ”normal” vardagsnivå och problematik. Jag som har upplevt och varit med om det som jag har varit med om kan inte gå igång så på den här ”vanliga” stressen över vardagen och livet som de som levt mer skyddat gör. Det som är stressigt och högt i nivå för dem är inte det för mig. När man beter sig så runt omkring mig så rör man endast till det som är och som fungerar samt att man stör i mina processer. Jag har arbetat med betydligt mer oroande situationer än det här på ”normal” nivå. När jag sen känner att äntligen nu är det mindre stress och äntligen vardags problematik igen så går det inte att försöka få mig att känna att nu är det kört. Haha förlåt det blir ju lite skrattretande för jag om någon vet att hur jobbigt livet än kan vara så är det aldrig kört på det sättet. Jag hör till den där klungan som tillslut bara avvaktar och låter andra agera , tycka , stressa för att sen när alla har bockat av sitt och försökt att lägga problematiken tillbaka på mig när min process är skadad i den grad att jag får börja om då börjar jag om. Det är inte så svårt för mig att göra det.
Det är beklagligt att det ska behöva vara så men det är så som det är. Tyvärr så kan inte alla prata för sig som jag kan och ni ska bara veta att ni duger som ni är. Det ni gör är bra. Det här att det hela tiden aldrig duger med det som är och det som ni gör försök att tänka att det ni gör är bra. Det handlar om oförmåga och kunskap att inte se till det som fungerar och att sträva efter att bibehålla det som faktiskt är. Vi är olika och jag kommer alltid att försvara hos oss och för er andra att vi duger som vi är.
Det är jätte svårt när man ser hur det fungerar och att se andra människor arbeta vidare i det här utan att ifrågasätta hur det egentligen drabbar den enskilda individen och familjen i samhället. Gör inte så här för då blir det så och så det lyssnades det inte på. Jag säger i det här vad var det jag sa men jag säger mer så här. Tänker inte lägga energi i att förklara utan bara avvakta tills alla har sagt och tyckt sitt sen gör jag mitt drag. Jag har mina så kallade att göra saker oavsett vad och de sakerna kommer bli av oavsett vad.
STÅ PÅ ER ANDAS NI DUGER SOM NI ÄR ! Glöm aldrig det oavsett vad och ni kanske ska testa den är metoden som jag kör i att sluta förklara er när ni känner er påhoppade många har inte förmågan att förstå ändå. Ta diskussioner med de som är på liknande nivåer som ni själva i förståelse av olika ämnen. Ibland bara sluta prata om en del ämnen även med nära och vänner. En vän kanske förstår och en annan inte. Alla kan inte förstå dig alltid det funkar inte så. Omge dig med stabila människor som stöttar och inte stjälper och är negativa. Skrota det här att andra säger att de vill bara väl samtidigt som de kör på och faktiskt förstör mer än hjälper på vissa saker utan se verkligheten som den är.
Många Kramizar Minike
